En coach som Karl
Solen återvände och det är så evinnerligt guldigt ljust på förmiddagarna och jag håller som andan lite när jag går ut med soporna för jag tänker att snart är den här stunden förbi och vi är tillbaka i det silvrigt kalla igen. Häromdagen körde vi norrut på snörökiga vägar och i bilen planerade vi våren på Jåhkåmåhke Yoga. Om allt går vägen kommer jag snart kunna köpa in ordentliga boxarhandskar, mitsar och mattor till studion och kunna erbjuda lokaler och kompetens att driva en kampsportklubb i Jokkmokk med full MMA-träning. Det vore så fett!
Jag beskrev tidigare min något dråpliga väg in i SBG Manchester här på bloggen. Om du inte vill läsa det inlägget så är en kortversionen att det hela startade med ett missförstånd och mötet med en skrämmande coach med varmt hjärta.
Jag har genom åren inspirerats av att se träningskompisarna på SBG stadigt avancera i bältesrang. Som personer har de mognat, blivit lugnare och stadigare. Som fighters smartare, vassare. Jag har besökt dem på klubben under tågstationen någon gång per år, inte ofta eller länge nog för att ta del av deras arbete men jag har fått se resultaten av de där små valen de tagit varje dag. Att drilla en runda till, äta lite mer medvetet, vila smartare och alltid alltid dyka upp på träningarna. Det finns många bra tränare på klubben, men huvudtränaren Karl Tanswell var en riktig karaktär. Han överraskade mig första gången vi möttes genom att kalla mig för wannabe fighter, drillade mig effektivt i deras träningsmoral och utan frågor lånade han ut privat träningsutrustning till mig som okänd nykomling. Det var inga frågor och ingen tvekan; så länge jag också är beredd att lägga ner jobbet så är jag välkommen in i familjen. En skrämmande, skarp och kärleksfull man.
Jag drömde om, men insåg snabbt att jag inte kommer bli en av hans fighters - jag är för hemmakär för att tillbringa så mycket tid i England och han är ju mina coachers coach, han är ju next level för en amatör som jag. Men kan jag inte bli hans fighter så kan jag iallafall lära av hans geniala coaching, så i somras pratade vi om hur de kunde supporta mig att starta en klubb här hemma i Jokkmokk och huruvida det vore lönt att göra det till en SBG-klubb. Vi konstaterade att jag ska börja sikta på gradering genom SBG nästa gång jag är över.
Jag vet inte om det var så smart att välja en klubb som fysiskt ligger så långt borta; men av alla städer jag besöker så är det ju Manchester jag oftast återkommer till. Det är där jag oftast tränar med svartbälten och det är där jag har hittat coachingmetodik som känns logisk, begriplig och hanterbar, även för nybörjare som lätt kan bli överväldigade av MMAs alla delar. Så även om det är i ett annat land och kräver någon flygresa, så har det varit det alternativ som känts närmast.
Termometern visar -16 i Gällivare och jag gör mig i ordning för träning ikväll, som vanligt på måndagar. På Snow har vi nybörjarpass, avancerade och avslutar med en timmes fysträning, men i tankarna är jag i Manchester. Karl Tanswell dog av självmord förra veckan. Denna patriark som har varit en hörnsten i uppbyggandet av SBG i Storbritannien, och av MMA i Europa. Plötsligt är han inte med oss längre.
Idag öppnar Karls två gym SBG Manchester & SBG Trafford igen efter att ha varit stängt i några dagar och det blir träningar som planerat, de första utan Karl i livet. Jag önskar att jag hade kunnat susa dit och pallra mig på träning ikväll. Jag önskar att jag också kliva in i lokalen igen och känna om han fortfarande är kvar. Ge träninskompisarna den där blicken, den kramen, den nicken och säga de där orden som behövs när världen har blivit ny.
Planen på kampsportklubb i Jokkmokk känns mer relevant än någonsin. Jag har fått glädjen att träna för en coach så skicklig som Karl, jag har fått ta del av den miljö och den klubb som han har varit hjärtat i. Det vill jag dela med andra. Men just nu svävar jag i en paus mellan det som varit och det som ska bli. Ett mellanrum där vinden tystnar och tiden stannar upp. Allt går lite långsammare och känns lite mindre. Jag skriver med vännerna där nere, de som har haft nära relationer till Karl som mentor, tränare och vän och de är i chock, de samlas, de säger att allt känns overkligt men det går ändå okej. Det är en väntan. Och för min del: planering för att åka till England så snart som möjligt. För nog känns det som det enda rätta att ta på sig utrustningen och jobba sig svettig på mattan igen, tillsammans med andra som går igenom och bearbetar denna förlust.
För evigt tacksam att jag fick chansen att lära av en coach som Karl.
Några ord om Karl:
“Heavy heart
A pioneer of combat sports. A strong leader. Selfless to a fault. A guiding voice that cut through chaos. A true patriarch.
You taught a shy and awkward 19 year old boy how to navigate his way through adulthood. Showed him a reality where he can become something more, for himself and those around him. Firm encouragement in the face of challenge and loving support regardless of results. You were family and you knew it every time you beckoned me over with “son”. This was your real work and we’ll continue it with everything we have.
None of this feels really real yet. But it gives me strength knowing you’ll be in my corner every fight, in and out of the cage. And I’ll still hear that guiding voice during chaos. We love you Karl Tanswell.”
“There are moments in life when everything loses their meaning, yesterday I got the news that stopped my world. My mentor, my coach, my dear friend is gone. Tears do not just end, pain is enormous.
I can not say as much an irrational and dedicated coach as Karl was, his teaching and humor was unmatched, all the people who knew Karl and had met him knew what kind of impact he had on people since the first meeting. Karl was the greatest influence in the struggle of my own life, I would not change for a day. All the moments have been memorable. Karl has said that as if I were his real brother, we are so similar. It seemed to us as soon as we met, we had a unique relationship. Karl’s significance to me was enormous, I can not describe it ...
He also meant a lot to many of us, knowing how much he gave his own time to others, done everything he could to help others, helped others forward, and made believe in bad times, Karl was a great leader and a trendsetter whom I greatly respect. A better coach and friend could not have hoped. A long journey along the way has now ended, but your legacy lives in us.
Coach Karl Tanswell has been a model for many, the authority, the person we wanted to follow. To lead the road has been the bends and sometimes rocks, but it is the path that we traveled together and gives more than any other. The Martial art world lost a unique trainer, Karl’s friends lost a unique friend.
Karl Tanswell was my coach, friend, brother. I lost one of the most important people in my martial arts career and in my life, my mentor, my coach and my beloved friend. He was also a coach of all our Finnish SBG members. This is huge loss to our entire community. You will be missed by many Karl Tanswell.
I ask for my own gym people and friends and close patience, understanding and support in this silent moment. We all need time to recover from this shock. By breaking the sorrow I would like to thank you who have honored the Master Tanswell’s memory. He was the best of the best, really good man, one and only, our coach.
With great warmth and love, remembering your Finnish family. We will miss you and we all love you bro.”