I gott sällskap

Jag sover oroligt och drömmer mardrömmar. Tankarna uppehåller sig i Manchester och väldigt mycket cirkulerar kring träning och tränande. Jag söker efter utrustning till studion, funderar ännu mer seriöst än någonsin om Jokkmokks kommande MMA-gym kanske kan bli ett SBG-gym ändå. Väntar på datum för begravning och försöker planera in jobb smart så att det ska gå att resa till England när det är dags. Mitt fokus är lika splittrat som meningarna är korta, både för mig och för den här donnan som har flyttat in hos oss. Elva veckor gammal, glad som bara den och alltid sugen på roligheter. Rånda.

Igår gjorde vi ett långt markpass och som alltid när kroppen får röra sig är det mycket som faller på plats. Funderingar som fastnat skakas lös och den där oroliga energin stillas lite. Nu är det bestämt: vi är tre från klubben som ska gå tränarutbildning om några veckor och jag börjar redan bli resfebrig. Längtar efter att få lära mig, samtidigt som det känns dubbelt att utbildningen ska ske här i Sverige och inte i England. Men allt har sin tid och jag kommer ju gå många kurser genom livet. Inte för Karl som jag hade hoppats, men för många andra skickliga coacher, som flera av Karls studenter, och Omar Bouiche nu i februari.

Så status just nu får väl sammanfattas som virrigt, lite uppcohner och i gott sällskap.