Idag startade vi om tillsammans

Jag redigerade en av bilderna från yogan idag så de blev svartvit, och det speglar hur morgonen kändes för mig. Det är något surrealistiskt i att göra de 108 solhälsningarna i grupp. Vad hände egentligen på de där två timmarna? Hände inget alls? Hände allt? Var jag ens där? Kroppen vittnar om det, men vad hände med tiden?

Andra erfarenheter jag kan jämföra med är vit tantra eller 2,5 timmars long ek ong kar. Efter häftiga yogaupplevelser i grupp tar det mig en tid att hinna ikapp mig själv. Dels ska jag ju fatta vad kroppen har utfört och dels börja känna av effekterna av den yogan som har gjorts. Efter vit tantra rekommenderas en att vara extra uppmärksam veckorna efter, skriva ner, märka: händer något speciellt? Förändringar kan ske.

Samma känner jag nu.

Kollektivt gjorde vi 108 solhälsningar idag, i min studio i Jokkmokk. Men vad som egentligen hände där var mer än bara fysiska rörelser i ett rum, det var långt mer än den svett och envishet vi visade där inne. Jag märker redan nu att sinnet är lättare - möjlighetsfokuserat, muntrare - en energimässig höjning som går förbi vilket humör jag är på. Och med erfarenheterna av tidigare starka kollektiva meditationer och yogatekniker förstår jag att jag har en hel del att se fram emot efter det här. Effekterna kan vara överraskande och kanske inte alls vad jag önskade mig eller trodde; men de kommer garanterat.

De senaste månaderna har jag skrivit allt mer regelbundet och idag bestämmer jag mig för att ge mig själv dagboksskrivande i present för några veckor framöver, ett sätt att uppmärksamma förändring, insikter och för att se vars denna nystart tar mig. För 108 solhälsningar - det är en nystart på många plan.

I kundaliniyogan är tyngdpunkten på sangat, på gemenskap eller community. Gruppens arbete ger resultat för alla; och mina lärare på lärarutbildningen uppmuntrade oss att komma till yogaklasserna även om vi var slitna. Bara genom att ligga i vila på min matta skulle jag ändå få ta del av effekterna av gruppens arbete. Jag är van att utgå från familjen, sen sijddan och samebyn. Med ett tankesätt där fokus ligger på sangat blir "jag" inte så himla intressant, men däremot den grupp som jag är en del av. Hur kan den gruppen hållas sund, hur kan den förbli en stöttande, kärleksfull miljö för alla, oavsett om de ingår i gruppen eller inte? Och med ett sånt tankesätt öppnas yoga till att vara så mycker mer än det som görs på en matta. 

Idag gjorde vi kollektivt 108 solhälsningar. Någon tog paus för att fota (jag), någon för att kunna instruera väl (vi var ju tre lärare på plats!), någon vilade i barnets position och någon gick på toa. När jag tog initiativ till de 108 solhälsningar i Jokkmokk ifjol kändes det viktigt att göra de non stop. Att inte ha en organiserad paus utan att ge en chans till rörelsemeditation utan avbrott. I år sitter jag kvar med känslan att det viktigaste handlar inte om vad var en enskild person gjorde eller inte gjorde. Det viktigaste handlar om vad som poppar upp i livet nu efter:

Vi står mitt i en brytningstid och det är läge att vända blicken mot ljuset igen. 

Kalendern kommer snart räkna ett nytt år.

Och kollektivt har vi startat om idag. 

Tack!