Tömma reserverna? Om träning och vila.

Det har tagit mig många år att bygga upp en bra träningsrutin för MMAn. Min resa med kampsport har varit svajig, så som det verkar kunna vara för folk. BJJ & MMA är krävande sporter, både fysiskt och tidsmässigt. Jag har sett nya komma in, studenter, med starka kroppar och all tid i världen att lägga på träningen. De har blivit bättre snabbt, de har inlemmat sporten i sin vardag och träningen har snabbt blivit något av det viktigaste i deras liv. Klubben blir deras andra hem och träningskompisarna de vänner en ser oftast, för oftast är de ju på träning. Åh, jag har varit avundsjuk. Ibland har jag önskat att jag levde livet i en stad med hyfsat avlägsen familj och inga passioner förutom träningen. Jag föreställer mig att det är den perfekta grunden för att snabbt kunna avancera, lära sig mer, bli skicklig i något. En är mottaglig för att bli uppslukad av det tidskrävande, energikrävande och underbara som är kampsport. 

Jag gick ut hårt första året jag började, för det var ju så förbannat kul. Tränade flera gånger i veckan, ibland på två olika klubbar samma dag. Jag jobbade heltid och klämde in yoga, löpturer och vänner/pojkvänner/fester utöver det. Storasyster påminde mig om att köra mycket yin, men jag hade inte riktigt tid utan mumsade banan och drack gainomax på bussen mellan träningarna, och efter morgonturen före jobb. Men så hände livet med dödsfall, kriser och sorg, jag gick på en riktig smäll och blev sjukskriven i olika omgånger under 2 år. Jag var inte längre fysiskt kapabel att träna och medan jag ägnade mig åt att läka längtade jag oerhört till mattan. Jag såg vännerna bli bättre, såg info workshops och terminsstarter, såg event på facebook med temakvällar och det värkte i bröstkorgen att få ta mig på mattan igen. 

När jag väl återvände gjorde jag det lugnt.

Ingen sparring.

Rena BJJ-teknikpass, ett varannan vecka. Fysträning ensam eller med en vän utöver det, när kroppen sa till att den var sugen. Långa promenader, lugna löpturer. Och sakta blev det bättre. Det var en milstolpe den helgen jag orkade delta på några timmar av en helgworkshop med Sebastian Brosche. Och det var malande nederlag när jag testade sparra bara för att landa utmattad hemma igen och igen, alltför utmattad för att jag skulle kunna ta mig upp och utanför dörren på flera dagar.

En av mina coacher gav mig det bästa rådet. Han menade att jag inte behöver vara rädd för att träna hårt och ta ut mig längre. Däremot behöver jag förbättra kvaliteten på min vila. 

Yin, sa storasyster på telefon och äntligen lyssnade jag. Nog hade jag yinat en hel del under året som gått, det var ju periodvis det enda jag klarade av, men nu började jag använda det betydligt mer medvetet och planerat. Jag åt, sov, yinade och promenerade. Jag gav kroppen chanser att vila ut, jag minimerade stressen på alla nivåer och jag satsade på att ta mig på träning en gång den här veckan, och en gång veckan efter. Jag hoppade kaffet, jag sket i allt som inte var nödvändigt. Jag vilade. Och snart nog var jag igång igen med träning varje vecka, och vågade dessutom börja drilla med träningskompisarna utöver det.

I höstas klickade jag mig fram till en artikel om återhämtning på Veckans Affärer, och denna mening tog an hos mig: 

För idrottsproffsen Mats Wilander och Jerry Ahrlin är återhämtning en lika given del som träningen, har de berättat för mig. Skidåkaren Jerry Ahrlin vann långloppscupen 2007. Han sov middag två gånger per dag. Inom sportvärlden är alltså återhämtning en självklarhet, men inte alls i arbetslivet. 

Den nyktra arbetsnarkomanen Trine Grönlund brukar säga att det är ungefär lika konstigt som att titta på en fotbollsmatch och plötsligt få höra i högtalarna: ”Ok, vi tar och struntar i halvtid och kör på istället, så går det fortare för oss alla”.

Nu är det januari. En del startar om på nytt. En del sätter intentioner för ett mer medvetet år. Mina träningsrutiner är numer skrivna i sten och jag behöver inga nyårslöften gällande träning. Kroppen njuter av all rörelse som den får genom de gruppträningspass jag själv leder, av att lyfta tungt på gymmet, den dagliga yogan och av sparringen på Snow MMA. Men nu är det månaden att tömma reserverna eller att fylla på. Det är januari. Och det är dags att se över kvaliteten på vilan.