Drar ett kort...

Känner jag mig lite vilsen, eller i behov av ledning, drar jag ofta ett kort. Det gäller innan jag går till studion för att massera, när jag planerar yogapass, eller när jag befinner mig i en snårig eller otydlig situation i livet. Denna vecka leder jag bara tre pass: yogan ikväll, yinyogan imorgon och MMA-fysen. Sen är det lediga dagar som spenderas på roadtrip med närmsta familjen. Men de här tre passen som jag ska leda vill jag ska vara bra. Veckor som är halva, som denna, är ofta lite extra stressiga för folk. Mycket ska hinnas med på vardagarna innan röda dagarna kommer, mycket praktiskt ska ordnas om en är på väg bort, eller om ett visst antal timmar ska jobbas innan det är dags att vara hemma med barnen. Såna veckor vill jag att de pass jag erbjuder är lite extra intonade mot det som människor befinner sig i. För en del är dagarna ett virrvarr, för andra en fasa, andra kanske är slitna - och somliga har bara en till vanlig vårvecka. 

Yogapasset på Snow idag fick ett kort för tålamod. Det tog jag tacksamt emot, för ikväll kommer personer som ska testa yoga för första gången. Någon som har uttryckt en längtan efter redskap för att kunna varva ner. En som har problem med en värkande rygg. En som har blivit medtjatad på yoga... och du kanske vet hur det är? Första gången på yoga? Kroppen är stel och andan fastnar i halsen. Läraren ser provocerande glad ut och visar dessutom omöjliga ställningar. Det är då tålamod är en hjälp. Att inse att en gång på yoga är bara en gång på yoga. Det är inte världen som förändras, det är inte katastrof när kroppen känns klumpig eller andningen obefintlig, det är inte något annat än ett yogapass. En stund i livet. Med tålamod och dedikation kan det bli till så mycket mer. Men en gång på yoga... är varken himlens dörrar som öppnas, och inte är det någon fara eller. Det är bara en gång på yoga. 

Jag har känt på sistone att jag har en sån förkärlek att nämna allt det som vi kan uppleva som negativt på yinyogan. Jag sätter gärna ord på motstånd, inuti och utifrån, på obehagskänslor och tankar som vandrar. Jag vill gärna framhäva hur det är en del av yogan, men på sistone har jag börjat inse att jag ofta glömmer uttala allt det där andra. Jag vill inte begränsa personers upplevelser och sätta etiketter på alla häftiga dörrar som öppnas i yinyogan, så jag låter det ofta vara osagt... och resultatet av det blir ju att jag nämner en hel del otrevligheter, men lämnar åt tystnaden det fantastiska, vidunderliga, det fridsamma och fantastiska som händer under yogapassen. Allt det sköna, det pirrande och bubblande. Glädjen, värmen, skrattet som plötsligt kan komma - hur LÄTT det är. Så kortet jag drog för morgondagens yinyoga var ett kort av irritation och gömda gåvor. Ett kort som uppmanar till eftertanke och orientering: acceptans för att irritation hos mig eller andra kan vara ett skydd. Och att jag måste hitta fram till om jag ska låta irritation vara en signal för att backa: eller om det nu är läge att hålla kvar, hålla fast, stå igenom det första obehaget för att ta del av allt det som vilar djupare. 

Jag är rätt ny för att dra kort, men nu har jag tre lekar som jag bekantar mig med. En favorit är den ovan, inhandlad på second hand i London i höstas. The druid plant oracle deck heter den, stora kort med bilder på en hel del växter som också förekommer häromkring. Jag älskar när korten inte behöver vara avlägsna eller exotiska för att få ha speciell betydelse, kraft eller ge vägledning. Älskar att det som är nära också lyfts och tillåts vara viktigt och sant. När jag valde den där leken var det mest för jag fick en längtan av en liknande lek på samiska. Med växter vi använder och använt, med motiv härifrån, och på våra språk. Det vore nåt!