Den sista Døgnvill

Det var augustinatt och vi i staben stod tillsammans på läktaren på Alfheim. Någon i bookingteamet hade en enorm tajming för de lyckades boka Avicii precis innan det small för honom och han blev störst i världen, så vi fick honom till vår lilla festival i Tromsø, till den sista Døgnvill någonsin. Den stunden när han stod på scen, då stod vi ett gäng uppradade på läktaren och bara njöt av synen: fjällen, vattnet, ett publikhav av hoppande människor, ljusshow och musik vibrerande i ett. Fastän jag inte brydde mig ett jota om hans musik då gav Avicii mig ett av mina vackraste minnen från åren i Tromsø. När han var klar satte jag mig i bilen och körde till Kiruna och faster Esters begravning, men redan i Ramfjord fick jag parkera bilen och kliva ut för att se det mest sprakande skådespel någonsin. Augustinätterna som har med sig mörkret och färgerna igen. Augustinätterna som ger plats för all magi. 

Jämställd vardag är en genial blogg jag önskar att alla jag känner skulle följa. Hon skriver som vanligt varmt, skarpt och sätter saker i ett sammanhang jag kan relatera till, och nu senast om Avicii i inlägget att betala ett för högt pris. Läs det.

Själv ska jag sluta smygjobba för det är söndagkväll, mina måsten är gjorda och jag har något som är viktigare för jag har inte kunnat sova senaste nätterna. Istället ligger jag vaken och tänker på Tim Bergling. Jag har alldeles för många som tagit bort sig, såren är för färska och djupa för att inte bli triggad av ett självmord. Så nu stänger jag alla flikar här på datorn och slår på dokumentären från ifjol. Augustinätter ger magi, men här i aprilvardagen gäller det att göra plats för att känna, reflektera och trampa på. En dag i taget. Ha en skön kväll!